Fina fina julstjärnan i fönstret. Fasiken vad tråkigt det är när richard är ute på jouren och jag är invalid och inte kan göra någonting hemma. Åh! Måste ta mig ut i morgon så jag inte blir tokig här hemma.
Ja du.. vad fasiken var det som hände igår? Från att ha varit helt underbart väglag att köra på så vart det snorhalt. Fick släpp på alla hjulen i princip samtidigt och gled in i mitträcket. På väg hem räknade jag hålen i mitträcket och det var tre stycken, vilket betyder att jag var in i sidoräcket i alla fall två gånger också.
Allt gick fruktansvärt fort och jag försökte verkligen göra allt jag kunde för att inte få panik och för att få kontroll över bilen igen. Hur det nu kom sig så snurrade bilen 180 grader så röven stod i färdriktningen. Ett ortoligt snällt och handlingskraftigt par stannade och innan jag ens hunnit ut ur bilen så hade dom ställt ut varningstriangel och ringt 112. Mannen hette Filip kommer jag ihåg. Han hjälpte mig att flytta bilen in p¨å en parkeringsficka som var kanske 50 meter bort och sen fick jag i Fille sätta oss i baksätet på deras bil för att invänta räddningspersonal.
Jag fick nackkrage och vi åkte in till piteå sjukhus, när vi kom dit hade jag börjat få domningar i armarna och händerna så jag fick ge ifrån mig Filiph och så la dom mig på en spineboard. Sjukt obekväm plastskiva som var som att ligga på cement. Sen åkte vi vidare till sunderbyns sjukhus för en utförligare kontroll. Allt tog en jäkla tid och totalt så låg jag 5 timmar på spineboarden och stirrade i taket och fick inte träffa Filiph.
Halv nio på kvällen kom Richard och mamma upp och hämtade oss och vi fick bege oss hem. Dom berättade att strax innan där jag kört in i räcket så hade dom varit påväg in i räcket dom med. Helt klart inte en halka att leka med. Våran underbara Roxy har gått vidare till andra sidan och jag tycker det känns så lessamt - men hellre hon än vi kan jag ju säga.
Andra trafikolyckan jag är med i, och går ifrån utan att skada mig. Jag har en ängel som vakar över mig, det är jag säker på.
Idag har jag mest legat som ett kolli, har ont precis överallt och samvetet tar död på mig. Jag vet egentligen att jag gjorde allt rätt, körde till och med under hastighetsbegränsningen, och jag vet att det inte är mitt fel och att jag troligtvis inte kunnat göra någonting åt det. Men ändå.
Jag insåg i eftermiddags hur fruktansvärt nära jag var på att ta livet av både mig och Filiph. Usch och fy.
Otroligt tacksam är bara förnamnet. Måste försöka släppa det och gå vidare. Framförallt måste jag nog sätta mig bakom ratten snart igen. Måste bara hitta en ny bil nu då.. usch detta eviga letande. Blä!
Allt gick fruktansvärt fort och jag försökte verkligen göra allt jag kunde för att inte få panik och för att få kontroll över bilen igen. Hur det nu kom sig så snurrade bilen 180 grader så röven stod i färdriktningen. Ett ortoligt snällt och handlingskraftigt par stannade och innan jag ens hunnit ut ur bilen så hade dom ställt ut varningstriangel och ringt 112. Mannen hette Filip kommer jag ihåg. Han hjälpte mig att flytta bilen in p¨å en parkeringsficka som var kanske 50 meter bort och sen fick jag i Fille sätta oss i baksätet på deras bil för att invänta räddningspersonal.
Jag fick nackkrage och vi åkte in till piteå sjukhus, när vi kom dit hade jag börjat få domningar i armarna och händerna så jag fick ge ifrån mig Filiph och så la dom mig på en spineboard. Sjukt obekväm plastskiva som var som att ligga på cement. Sen åkte vi vidare till sunderbyns sjukhus för en utförligare kontroll. Allt tog en jäkla tid och totalt så låg jag 5 timmar på spineboarden och stirrade i taket och fick inte träffa Filiph.
Halv nio på kvällen kom Richard och mamma upp och hämtade oss och vi fick bege oss hem. Dom berättade att strax innan där jag kört in i räcket så hade dom varit påväg in i räcket dom med. Helt klart inte en halka att leka med. Våran underbara Roxy har gått vidare till andra sidan och jag tycker det känns så lessamt - men hellre hon än vi kan jag ju säga.
Andra trafikolyckan jag är med i, och går ifrån utan att skada mig. Jag har en ängel som vakar över mig, det är jag säker på.
Idag har jag mest legat som ett kolli, har ont precis överallt och samvetet tar död på mig. Jag vet egentligen att jag gjorde allt rätt, körde till och med under hastighetsbegränsningen, och jag vet att det inte är mitt fel och att jag troligtvis inte kunnat göra någonting åt det. Men ändå.
Jag insåg i eftermiddags hur fruktansvärt nära jag var på att ta livet av både mig och Filiph. Usch och fy.
Otroligt tacksam är bara förnamnet. Måste försöka släppa det och gå vidare. Framförallt måste jag nog sätta mig bakom ratten snart igen. Måste bara hitta en ny bil nu då.. usch detta eviga letande. Blä!
Hem ljuva fantastiska säng. Jag är knäckt och helt slut i både kropp och huvud. Kommer nog ha ont i kroppen i morgon så de sjunger om det.
On the road again.. Destination umeå. Vi mår helt okej.
Jo men tacka vet jag vägräcken i alla fall. Vem vet hur det anars hade gått? Nacken ser bra ut i alla fall. Väntar på röntgen av bäcknet. Fy fan vilken kort semester det här blev. Suck!
Innan magsjukan slog till och förlamade familjen så hann vi ju faktiskt slå in alla julklappar. Även födelsedagspresenterna till mina syskon är nu fixade så det känns bra. Nu är det bara Fille kvar. :) Vi har även fyllt upp frysen med älgkalv tack vare min undebara morbror. 18 kilo var det, så nu behöver vi inta handla kött på ett bra tag hoppas jag :) Jag mår bättre nu också, fick sova riktigt mycket i natt så jag tror detvar det som gjorde susen! Så nu är i back on track och jag ska börja packa för min rovaniemi resa idag :)
Så här fräsh är man idag då... Fy fan för magsjuka. Tur att richard är en ängel när jag behöver honom som mest. Jag hoppas verkligen att det går över fort så jag o fille kan ta våran resa på måndag. Men vi får se helt enkelt. Suck. Nu, åter till soffläget!
No words needed!
En inte så jätte pigg Filiph. Dock verkar den här bilstolen vara bästa köpet någonsin, han sover så skönt i den. :)
Jag och min kartong, vi är allt bästa vänner vi ;)
Går o lägger mig oväntat sent trots allt. Jag , rasmus o richard har suttit i soffan o gnällt över hur tråkigt det är, att vi vill göra någontimg och att det är dåliga program på tvn sen åtta ikväll. =p Fasiken vad roliga och sociala vi är ;). Sa första gången vid halv tio att jag skulle lägga mig, och hur gick det då? Jaja.. I morgon verkar det bli snö tyvärr så då blir jag ensam med skruttis. Kanske att man tar o åker iväg till mormor o morfar en sväng i så fall. Ja tiden får utvisa helt enkelt. Just nu så längtar jag ihjäl mig efter att få fara till Ewe, har även planerat in en liten avstickare till övertorneå på vägen upp. Ska nämligen träffa en av mina mammor då :) Åååh kan inte nästa vecka vara slut nu så jag får fara? Just ja, Filiph kan krypa ypp för hela trappen själv nu, och gå ca 2 meter med gåvagnen helt själv! Jag är såååå stolt över min stora kille som blir ett helt år om lite mer än en månad =D
Från att ha varit världens gnälligaste plåster sen halv sex i morse till att krypa in i sitt rum självmant o leka helt ensam. Hur gick det här till?
Vitrinskåpet och fille med sin roliga leksak - en rulle bubbelplast ;)
Idag kopplades airbagen ur så Fille kan sitta fram med mig när vi åker bil. Så nu är äntligen datum för en efterlängtad resa bokad. 28 november beger jag o fille oss mot Rovaniemi för att hälsa på min underbara älskade Ewe! 
Jag längtar ihjäl mig! =D
Den nya grejen är tydligen att ställa sig upp mot väggar.. :)
Jejj! Vitrinskåp som ska upp i morgon. Äntligen! :D
Lägger mig innan tio för andra dagen i rad. Måste nästan vara rekord ;) Vilken rolig helg-människa man blivit på senaste tiden..
Utslagen Filiph. Först somnade han vid matbordet med mat i munnen och sen somnade han i min famn - två saker som Aldrig inträffat sen vi kurade honom. Tror den här nedrans förkylningen tar knäcken på oss båda. Själv alvedonbryter jag och knaprar rinexin igen. Ska nog lägga mig o sova en stund jag med så vi kanske orkar ut i eftermiddag :)
Woho! Soffa! :D
Soffbygge ab. Vad skulle vi göra utan våran Rasmus?
