Tobax - Flyger högt och svävar

Nu har jag lugnat ner mig lite.. eller lite och lite nu är jag lugn som en filbunke men Richard möttes tyvärr av en flickvän som var arg som ett bi när han kom hem från gymet. Tyvärr vart det han som fick ta smällen och utskällningen medans jag satt i soffan och var så arg att tårarna sprutade.

Jag känner att ingenting duger. Jag har försökt att anpassa mig, att inte driva på, allt för att alla parter ska känna sig lika delaktiga och att ingen ska bli ööverkörd. jag mår inte bra av detta då jag konstant går runt och oroar mig för att ingenting händer, att ingen tar tar i saker och ting. Så jag gör som jag brukar, efter att ha frågat och frågat och frågat så till den grad att jag faktiskt har tjatat så har jag tagit tag i saker och ting och drivit på. Jag har gjort och jag har ansträngt mig och jag har vänt ut och in på mig själv. Jag säger inte att jag är den enda som har tänkt på detta, eller att jag har gjort allting själv för så är inte fallet. Men tydligen så har jag drivit på för hårt.

Jag känner att nu lämnar jag över facklan. Nu tänker jag inte driva alls. Jag tänker inte ta tag i saker och ting. Och i värsta fall så får jag ta konsekvenserna av det för jag står inte ut med att försöka och försöka utan att det någonsin blir bra. Jag orkar inte ta ett steg tillbaka. Jag orkar inte repetera föregående steg. Men fine... gör de om det blir bäst, själv så stannar jag nog hemma den dagen.

Nu ska jag kolla klart på gossip girl och sedan sova så jag orkar jobba i morgon med.

Nattinatt