Tobax - Flyger högt och svävar

Idag var jag hos BM på kontroll. Det är ca 100 meter dit och det tog mig 10 minuter att gå. Spännande! Värdena var bra och kotte låg med huvudet nedåt. Han låg dock tydligen på gränsen till att vara för stor så vi skulle kolla hur det ser ut igen om två veckor.


Som alltid så gråter jag när jag är hos min BM, hon är världens underbaraste kvinna som står ut med mitt bölande. Hon skulle ringa en psykolog åt mig. Hon tyckte jag kunde behöva det då jag har svårt att äta och känner mig orolig för att ramla dit och få ätstörningar igen - men är det så konstigt? Jag ligger still hela dagarna eftersom jag har för ont för att röra mig och blir bara fetare och fetare. Någon som känner sig lockad att äta massa då? Inte jag i alla fall så jag ska få träffa en psykolog. Hoppas det hjälper så jag inte behöver känna så här. Hon skulle även kontakta en läkare på specialistmödravården så jag skulle få hjälp med smärtlindring för foglossningen då den nuvarande inte fungerar så bra.


Nu är jag gående på kryckor, trots att jag vilar vilar och vilar samt går på akupunktur. BM talade även om för mig att om ca en vecka så är Kottes lungor färdigutvecklade och han skulle kunna födas då. Helst ska man vänta till vecka 36 och efter det så finns det inget som säger att dom inte kan plocka ut ungen om man har för ont.. Så jag har ett nytt mål.. bara för att det är närmare. Jag behöver bara stå ut till vecka 36, fyra veckor till, sen ska jag inte behöva ha så här ont längre..


Och sen när man når 36 veckor så är man ju snart på 40 så då kanske det inte känns så farligt att vänta.. vi får hoppas på det.. men nu så är 36 veckor mitt mål. Dvs runt den 8 december.. jaja jag vet inga decemberbarn men va fan, bättre det än att han ska ha en mamma som är helt knäckt. Jag känner ju ganska starkt att jag bara drar ner alla i min närhet just nu så.

Nu vart det mycket negativt igen. Men just nu så är det så mitt liv är. Och snälla, jag ber er, säg inte "njut utav graviditeten" för det får mig att bryta ihop.. Jag kan inte njuta. Jag längtar verkligen ihjäl mig efter den underbara lilla pojken som ligger i magen och jag är så glad och lycklig och tacksam över honom - men inte över graviditeten. Detta är inget att njuta av!

Hoppas ni har en bättre start på eran dag än jag har. Tjingeling!