Tobax - Flyger högt och svävar

Idag var jag hos BM sen kom psykologen hit och efter det var det föräldrautbildning där vi tränade lite psykoprofylax.

Samtalet med psykologen gick ganska bra, vi pratade mycket om stöd runt omkring, vilka man kan vända sig till och hur stor del dom har av ens liv. Störst del i mitt liv (förutom Richard och min mamma som jag träffar i princip varje dag nu) har två vänner som tyvärr bor väldigt långt bort. De tar sig alltid tid att prata när jag hör av mig och framför allt så hör hon ofta av sig till mig. De låter mig gnälla och må dåligt och säga alla hemska saker jag tänker, med andra ord spy galla över dem, och de säger inte att att jag ska njuta av graviditeten eller påpekar hur egoistisk och otacksam (det känns som jag är det i alla fall) jag är. De försöker oftast avleda min uppmärksamhet med massa trivala spörsmål och det är underbart.

Jag är dålig på att uttrycka tacksamhet, speciellt nu när allt känns som skit. Men jag är så otroligt tacksam för att psykologen fick mig att inse vilket kanonbra stöd jag har hos dessa personer trots att vi bor så otroligt många mil ifrån varanda och inte kan träffas.

Idag är jag tacksam för Evelina och Maddo. Jag är glad att de finns i mitt liv och hela tiden försöker.